Jag är så trött på hyckleri - del 2!

Jo det finns risk att den rubriken blir utjatad och jag vet inte hur många gånger jag kommer att återkomma till ämnet. Men jag är evinnerligt trött på hyckleri. På mitt, på mina vänners, på släktingars, på politikers, på arbetskamraters vardagshycklande. Trött på repliker som börjar med "vi är ju inte rasister här i Forserum, men...", eller "jag skulle också vilja säga upp mig, men...", eller "jag skulle vilja lämna honom, men vi måste ju hålla ihop för barnen". Det är bullshit alltihopa!!! Gör det bara, eller kryp ner i ditt hål och var nöjd med ditt val. Jo, för det är faktiskt ditt val. Självklart har vi alla olika förutsättningar. Alla kan inte säga upp sig direkt på dagen och dra till Thailand. Alla kan inte välja att bli miljonärer, företagsledare, författare, konstnärer, resande nomader. Åtminstone inte över en dag. Men det finns massor av val som alla kan göra, om du inte lider av någon allvarlig psykisk eller fysisk sjukdom som hindrar dig. Det handlar nästan alltid bara om mod, fantasi och övning. Mod, Fantasi och Övning! Det borde finnas en låt som heter det: Courage, Imagination and Practice! Den ska jag skriva. Det får bli en av mina nya drömmar!

 

Modet handlar om att våga tänka tankar om frihet, om att våga släppa fram dina drömmar om livet. Det måste inte vara stora drömmar, men min erfarenhet är att så många låser in alla sina stora och små drömmar djupt inne i sitt medvetande, eller ser sina drömmar som helt ouppnåeliga hur små eller stora de än är. Jag drömmer om att bli författare, utgiven författare, av ett förlag. Visst, jag har redan skrivit en bok om ekobyggande, så jag har lite försprång kanske, men nu vill jag att det ska bli en roman, en berättelse från mig till er. Det är inte säkert att förlagen tycker att mina idéer är lysande. Det bästa sättet att undvika att bli refuserad är förstås att låta bli. Men de kan ju också gilla det jag vill berätta. Det kräver alltså tonvis med mod att försöka. När man vill förverkliga sina drömmar ingår risken att bli avvisad eller förlöjligad. Jag har startat bloggen "Men of Sweden" om manlig skönhet och manligt mode. Jag har fått enormt mycket pepp av massor av kvinnor och några få män. Ett flertal män har däremot varit kritiska och hånfulla. Det var helt väntat eftersom så många män i min ålder är försoffade, bittra zombies som bara väntar på att bli lämnade ensamma av sina fantasifulla partners så snart de samlat tillräckligt med mod.

Förändring kräver också massor av träning och en del envishet. Man blir inte upptäckt för sin outforskade talang. Några få i världen blir det, men då hade de sannolikt själva ingen aning om det. Du måste öva och du kan hitta många sätt att hjälpa dig att inte ge upp. Gå en kurs, gör det du vill tillsammans med andra, gör det lustfyllt. Skaffa dig sköna rutiner med belöningssystem. Jag tar ofta ett gott glas vin och en bit mörk choklad efter det att jag bloggat. För att bli en bra berättare har jag börjat blogga regelbundet. Det är ett bra sätt att träna mitt språk, träna mitt skrivande. Nästa steg blir en skrivkurs där jag får hjälp av erfarna fullblodsproffs med berättartekniker. Jag har också blivit tillfrågad om att bli spökbloggare, en utmaning jag definitivt kommer att anta!

Fantasin då? Fundera lite varför jag tog upp exemplet om Forserum. Somalier som trakasseras i ett litet samhälle, som inte anser att de är rasister, men som ändå anser att somalierna borde vara någon annanstans. Med minsta lilla fantasi skulle man kunna se massor av affärsidéer här. Butikerna skulle kunna växa genom att ta in somaliska livsmedel, restaurangerna skulle kunna erbjuda somaliska läckerheter. Somalisk musik- och filmfestival skulle kunna dra massor av människor från hela Norden, vilket skulle ge massor av spin-off-effekter. "Nej, här i Forserum (eller Sandviken, eller Sjöbo eller...) vill vi att allt ska stå helt stilla och vara som det alltid har varit". Jag undrar hur många Forserumsbor som verkligen är från Forserum och flera generationer bakåt. Jag undrar också hur många svenskar som verkligen är genuina svenskar sen urminnes tider. Hur svensk är du egentligen? Författaren Göran Hägg menar dessutom att svenskheten är en modern konstruerad företeelse. Men det blir ett annat inlägg. Forserum skulle kunna vända de nysvenska medborgarna från Somalia från ett problem till en unik och enorm möjlighet. Det krävs dock lite fantasi.

Så vänd ditt vardagshycklande till nya möjligheter. Tänk istället "jag vill egentligen... och jag tänker ta reda på hur jag tar mig dit genom att... och mitt första steg dit blir att...", eller "jag är egentligen inte rasist, så jag tänker bjuda hem min somaliska granne på kafferep till helgen och lära mig massor om Somalia"!

Free your mind!!!